Hälsa

Både internationellt och i Sverige verkar hälsan vara sämre bland utrikes födda än inrikes födda. Flyktinggrupper har till exempel sämre psykisk hälsa. Invandrare avstår också oftare från att söka vård trots att de har behov av detta.

Det finns studier som visar att migrantgrupper har sämre hälsa än inrikes födda, både i Sverige och i flera andra länder. Den psykiska hälsan har till exempel påvisats vara sämre hos flyktinggrupper än inrikes födda i flera europeiska länder då till exempel depressioner, ångest, posttraumatisk stress och sömnsvårigheter är vanligare hos denna grupp än andra. Anledningarna uppges vara tvångsmigration, traumatiska upplevelser och att tvingas etablera sig i en okänd miljö.¹

Utrikesfödda avstår från att söka vård trots att behov finns

I en studie från 2008 på nyanlända personer i Sverige med Irak som födelseland svarade 16 procent att de uppfattade sin hälsa som dålig eller mycket dålig, vilket är dubbelt så många som i den nationella folkhälsoenkäten. 44 procent uppfattade också sin tandhälsa som dålig eller mycket dålig, jämfört med 10 procent av hela befolkningen i Sverige. Orsaker till skillnaderna kan vara socioekonomiska faktorer, brist på information och kunskap om kost och motion, och vad gäller tandhälsa att Sverige traditionellt sett haft ett gott folkhälsoarbete på området.²

Olika studier visar att utrikesfödda i större utsträckning än inrikesfödda avstår från att söka vård trots att behov av vård finns. I en undersökning från 2004 svarade 23 procent av utrikesfödda att de undvikit att söka vård trots behov mer än en gång, jämfört med 11 procent av inrikesfödda. De vanligaste orsakerna till att man inte sökt vård uppgavs vara lågt förtroende, dålig tillgänglighet och ekonomiska orsaker. I en studie från 2007 svarar 6 procent av den svenska befolkningen att de undvikit sjukvård på grund av att de upplevt etnisk eller religiöst baserad diskriminering.³

Födelselandets betydelse för hälsan

2002 genomförde Statens folkhälsoinstitut en genomgång av födeselandets betydelse för olika hälsoområden. Här sammanfattar vi några av resultaten.

Hjärt- kärlsjukdomar

Män från bland annat Finland, Polen och Bosnien löpte större risk att drabbas, medan män från latinamerika, Iran och Afrika löpte mindre. Totalt sett fanns inga skillnader gentemot svenskfödda, eftersom skillnaderna inom gruppen invandrare tog ut varandra. Kvinnor från Finland, Bosnien och Irak hade en högre risk för att drabbas, medan övriga nationaliteter hade ungefär samma riksnivå som kvinnor födda i Sverige.

Cancer

Internationella studier har visat att invandrare generellt sett löper en högre risk att insjukna i cancer. Denna risk minskar vanligtvis med tid i det nya landet och kan till viss del förklaras med nya levnadsvanor. I Sverige är skillnaden i risknivå större mellan olika grupper av invandrare än mellan inrikes- och utrikes födda.

De flesta utrikes födda kvinnor har mellan 20 och 70 procent lägre risk att drabbas. Undantaget är kvinnor födda i OECD-länder, Finland, Sydeuropa, Östeuropa och Polen, vilka har ungefär samma risk som svenskfödda kvinnor. De flesta invandrade kvinnor löper samma risk att drabbas av lungcancer som inrikes födda kvinnor. Undantag är kvinnor födda i Asien som har 70% lägre risk och kvinnor födda i OECD-länder och Finland som har 40 till 50 procents högre risk.

Män födda utomlands har 20 till 70 procents lägre risk att drabbas av prostatacancer än män födda i Sverige. Speciellt låg risk har män födda i Iran, Irak och Turkiet.

Psykisk hälsa

Flera invandrargrupper och speciellt kvinnor verkade ha sämre psykisk hälsa än svenskfödda. Samtliga grupper av invandrade kvinnor, förutom de från Bosnien och Turkiet, löpte en större risk på mellan 18 och 58 procent att vårdas på en psykiatrisk avdelning, jämfört med kvinnor födda i Sverige. Framförallt kvinnor från övriga OECD-länder hade sämre psykisk hälsa än svenskfödda kvinnor.

Alkoholberoende var dock mycket ovanligt, undantaget personer födda i Finland. Flera invandrargrupper uppvisade en högre självmordsbenägenhet och de flesta utrikes födda hade också högre risk att drabbas av psykoser. Många som lämnar sitt ursprungsland drabbas av en krisreaktion och ibland kan denna fördjupas till depression.

Apatiska barn

Under tidigt 2000-tal kom begreppet apatiska barn att bli vanligt förekommande i samhällsdebatten och 2005 var det hela 188 rapporterade fall av apatiska barn i Sverige. Emellertid minskade antalet apatiska barn under följande år till endast 21 fall. Senare har begreppet ersatts men barn med uppgivenhetssymtom.⁴

Symptomen kan vara att den drabbade slutar tala, äta och är sängliggande. Orsakerna till uppgivenhetssymtomen är komplexa och kan bero på en mängd olika faktorer. Traumatiska händelser i hemlandet, föräldrarnas hälsa, men även ärftliga faktorer och personlighet kan spela roll. Vidare visar en studie från Socialstyrelsen (2009) att en utdragen asylprocess kan ha en negativ inverkan på barnen i flyktingfamiljers psykiska hälsa.

I Socialstyrelsens studie drar man slutsatsen att, trots signaler på att antalet barn med uppgivenhetssymtom skulle ha ökat igen, finns det inget som tyder på att detta skulle ha skett. Dock kan man se en viss ökning när det gäller barn som befinner sig riskzonen. Enligt Migrationsverkets siffror från december 2009 fanns det 23 barn som uppvisat uppgivenhetssymptom och ytterligare 34 som var i riskzonen. Sedan 1 juli 2008 gäller en ny lag som delvis innebär att nyanlända asylsökande enligt lag skall blir erbjudna en hälsoundersökning och samtal. Totalt har mer än 400 barn från asylsökande familjer tagits in på svenska barnpsykiatriska kliniker sedan 2001.⁵